Bordertass

Jag fick en utmaning från Ida. Den lyder som följer:

- Gå in i mappen Mina bilder (eventuellt Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp).
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Jag blev tvungen att fuska lite, eftersom jag inte använder Mina bilder och dessutom vanligen lägger själva bilderna i undermappar till undermappar till undermappar. Men jag valde Years, mappen där jag lägger alla mina egna foton i kronologisk ordning. Den sjätte mappen där heter 1986 och innehåller, föga överraskande, några bilder från 1986 (givetvis inscannade avsevärt senare). Den sjätte bilden där är denna:

Bilden, som om någon inte ser det föreställer änden på en stock som sticker upp ur ett vatten där himlen speglar sig, är tagen den 12 september 1986. Jag och en kompis ägnade helgen åt att vandra Upplandsleden från Österbybruk till Gimo. Jag hade ingen hund då – min första hund, flatcoated retrievern Akke, hade dött bara någon månad tidigare.

Det här var på fredagskvällen. Vi stannade till vid en rastplats vid Stordammen och åt kvällsmat och fyllde på vatten ur en brunn som fanns där.

Sedan fortsatte vi gå, följde den gamla flottningskanalen genom Upplandsskogen. Leden var spångad och ledde över raka diken som fyllde på kanalen. Men plötsligt var det ett dike som saknade spång, och det var alltför djupt och brett för att ta sig över utan att bli blöt om fötterna och betydligt mer. Vi hade ingen bra karta och det började bli mörkt, men vi lyckades leta oss ut till en närliggande landsväg, och där slog vi i nästan nattsvart mörker upp tältet bara några hundra meter in i skogen på andra sidan. Nästa dag letade vi upp stigen lite längre fram på leden och fortsatte vår vandring till Gimo.

Det var berättelsen om den sjätte bilden ur den sjätte mappen, och under berättelsens gång hittade några nya bilder in i mappen.

Nu ska jag enligt reglerna utmana sex stycken andra att göra samma sak, men även här fuskar jag eftersom det verkar som om de flesta redan har fått utmaningen. Men om det är någon som vill ha den får ni gärna ta den!

I lördags fyllde Viktor två år. Vi hade lovat barnen kalas, och det blev det också framåt kvällen, när jag tog en paus i lägenhetsstöket inför försäljningen. De hade fått köpa varsin leksak, inslagna i fina paket, och lillhusse hade dessutom kompletterat med ett litet block post it-lappar i form av pilar.  Båda barnen fick varsitt sådant block (för 10 kr styck) av mig i julklapp, och det var lite oväntat en av de mest uppskattade julklapparna – man kan nämligen bygga roliga banor genom att sätta upp pilar lite överallt. Men jag visade också hur Viktor kunde frysa nosen på en post it-lapp, och jag antar att det var det som inspirerade till presenten.

Lillhusse var också den som uppmärksammade att Viktor hade namnsdag i förra veckan, så vi har haft flera bemärkelsedagar det senaste.

I övrigt blir det inte mycket hundaktiviteter alls just nu, då jag har så grymt mycket att göra inför lägenhetsförsäljning och så småningom flytt. Jag har ständigt dåligt samvete. Den senaste månaden har vi i första hand lagt träningstid på Viktors svåraste gren, den att vara lugn och hålla tyst. Jag kan inte påstå att framgångarna är särskilt påtagliga, även om det finns vissa ljuspunkter. Det är svår träning tycker jag, framför allt då den handlar så mycket om känslor, hos hund och förare. Att den sammanlagda tiden för aktivering och träning ligger i underkant underlättar inte.

Som många andra har jag under hösten läst Control Unleashed av Leslie McDevitt, och inspirerats av hennes övningar för att hantera och träna reaktiva och ”taggade” hundar.  Jag har också experimenterat en del med koppelgåendet – ett av de första symtomen när Viktor varvar upp sig (med McDevitts terminologi: kommer över sin tröskel, har för många av sina triggers närvarande) är att han stretar och drar i kopplet – och har en del tankar kring det som jag kanske utvecklar senare, när jag eventuellt sett att de fungerar i praktiken också.

Men tills vidare kommer det nog att fortsätta vara magert med skrivandet i den här bloggen, då det varken finns mycket att skriva om eller tid att göra det.