Maria skriver om en upplevelse i det inflytelserika landet i väster, där hundägare för att få köpa en klicker i syfte att utdela positiv förstärkning anses behöva kompetent ledning och instruktion, medan allehanda straffredskap kan inhandlas utan någon som helst kompetensprövning. Rimligen borde det naturligtvis vara tvärtom!

Osäkerhet hos oerfarna klickertränare tar sig ibland uttryck i att att man inte vågar testa sig fram, i rädsla för att göra fel. Visserligen har tajming, kriterier och förstärkning en avgörande betydelse för resultatet, och både kunskap och färdighet behövs för att komma dit man vill – men en av de bästa sakerna med metoden, i synnerhet för oss oerfarna och klantiga hundtränare, är att den är så förlåtande. Visst, man får det man förstärker, och med fel tajming och kriterier förstärks ett annat beteende än det man tänkt sig. Men till skillnad från när man tränar med dåligt tajmade straff så förstör man inte relationen till hunden. Mekaniska färdigheter kan förbättras med träning, och i takt med att man blir bättre når man också snabbare sina mål. Så det är bara att träna på, ha roligt under tiden och inte ta sig själv på alltför blodigt allvar.

Människans tydligen aldrig sinande kreativitet i att hitta på straff åt sin bästa vän är förbluffande. Det är ju så mycket roligare att hitta på belöningar! Ett bra exempel tycker jag är denna nu något gamla tråd på Aktiv Hund, som handlar om olika sätt att leka med hunden utan leksak. Läs och inspireras!